Hej
36 år med 3 barn i åldrarna 1-7 damt heltidsjobb, hund osv.
Mängden plugg blir inte i närheten av vad mångs andra hinner med som du själv nämnde.
Men det betyder inte att det inte ger något eller inte är lönt.
Nåt som hjälpte mig nycket sista veckorna innan vårprovet var att få hjälp av svärmor (de dagar smabon jobbade kväll) som hade barnen i 2-3 timmar medan jag smet iväg till biblioteket för att göra ett provpass eller 2 samt felanalysera.
Alla kanske inte har samma mjölighet dock!
Jag personligen är väldigt dålig på att fråga om hjälp med avlastning, men dom få gångerna jag gör det så brukar nära och kära ställa upp när dom kan.
En annan sak som jag känner men som kanske inte stämmer, vad vet jag.. men det är att när man väl får en lucka med egentid så försöker man utnyttja den till fullo då det är så sällan och korta stunder.
Ingenting är omöjligt, det är bara mer eller mindre jobbigt!
Som många också nämner här så finns det massor av år kvar att plugga / jobba och tiden går så fruktansvärt snabbt så innan man vet ordet av är barnen större och man har mer tid för egna projekt.. på gott och ont
Kämpa på, det ÄR värt att försöka följa sina drömmar!