Ansökningstiden för höstens utbildningar är här. Jag har pluggat HP, ansträngt mig i skolan och tja, försökt så gott jag kan.

Mitt innersta önskan är att bli läkare. Har sökt i Polen, men jag vet inte om jag blir antagen (har G i Kemi B) resterande ämnen VG/MVG. Samtidigt som jag har alltför låga betyg/hp för att komma in i Sverige.

Eftersom jag inte har fått slutbetyg i alla kurser än så kan jag inte garanterat veta hur slutbetyget kommer se ut. Men här kommer en prognos:
BI: 19,61
BII: 20,1

Min fråga är hur ska jag gå tillväga? Ska jag stanna hemma ett år (har sökt teknisk fysik, IT och kemiteknik på CTH) eller vad ska jag göra? Det är ärligt talat första gången i mitt liv jag känner mig så ångestfylld, förvirrad och förtvivlad.

Mvh

pornstudio skrev:Ansökningstiden för höstens utbildningar är här. Jag har pluggat HP, ansträngt mig i skolan och tja, försökt så gott jag kan.

Mitt innersta önskan är att bli läkare. Har sökt i Polen, men jag vet inte om jag blir antagen (har G i Kemi B) resterande ämnen VG/MVG. Samtidigt som jag har alltför låga betyg/hp för att komma in i Sverige.

Eftersom jag inte har fått slutbetyg i alla kurser än så kan jag inte garanterat veta hur slutbetyget kommer se ut. Men här kommer en prognos:
BI: 19,61
BII: 20,1

Min fråga är hur ska jag gå tillväga? Ska jag stanna hemma ett år (har sökt teknisk fysik, IT och kemiteknik på CTH) eller vad ska jag göra? Det är ärligt talat första gången i mitt liv jag känner mig så ångestfylld, förvirrad och förtvivlad.

Mvh

Får man fråga varför du måste söka in i år? Du är ju bara 18. Det skadar inte om man tar ett sabbatsår för att fundera vad man vill göra/tenta upp betyg eller jobba samt plugga inför högskoleprovet. Om din önskan är att bli läkare så ser jag inte varför du inte ska fortsätta kämpa. Du är ju ung. Själv är jag lastgammal (20, har två år kvar på gymnasienivå och är sämst på hp, det suger hårt men jag kommer inte ge upp för det). Varför ge upp redan nu och satsa på något som du egentligen inte vill och kanske kommer att ångra?

Chillax, säger jag bara!
Det du känner just nu är nog den vanligaste känslan någorlunda ambitiösa människor känner på sista året i gymnasiet, och kan verkligen relatera.

För lite perspektiv kan jag säga såhär; jag fyllde 24 förra året, och även om jag kom på att jag ville bli läkare precis efter gymnasiet var slut (läste teknik utan något mål), så är det inte förrän nu jag verkligen tagit tjuren vid hornen.
Jag testade högskoleprovet då, och fick ganska nedslående resultat, för ett par år sedan då allt annat än 1.9 - 2.0 var värdelöst om man ville bli läkare.
Kände att jag nådde en sorts gräns.
Att inse att man inte vill bli något annat än läkare och sen få känslan att det aldrig kommer gå vägen är rätt tuff.
Jag arbetade lite strax efter gymnasiet, läste lite på komvux, reste lite, hade ett par vilda förhållanden, levde loppan och sket stort sett i allt vad framtid hette ett tag - och ångrar det inte en enda sekund.
Även om det inte var en särskilt produktiv tid, så har jag haft otroligt kul och lärt mig saker om människor, världen och mig själv som man helt enkelt inte kan lära sig i en skolbänk.
Bland annat fick jag ett jobb inom vården som gett mig perspektiv på svåra sjukdomar och fått mig att inse ännu mer att jag kan och vill bli läkare.
Men har alltid velat ha mer ur livet än hedonistiska nöjen, så jag har läst ett naturvetenskapligt basår och börjat plugga stenhårt mot högskoleprovet, och jag har höjt mig rejält och är väldigt nära nu!

Min poäng är iallafall att visst, det är jättebra att du känner som du gör och vill komma vidare, men det kan vara minst lika bra att ta ett sabbatsår, eller varför inte, två!
Kan jag, som för övrigt har sämre betyg än du, svettas över högskoleprovet ett par gånger så kan du också.
Jag har lärt känna många som rusat för att komma till "nästa steg", och de känner själva i efterhand att de gjort dumma beslut efter dumma beslut, och nu först är de är 30-någonting så har de hittat sin egen väg, och misstagen man gör är också en viktig del av livet man måste vänja sig vid och lära ifrån.
Det är ingen tävling helt enkelt, och du blir inte nödvändigtvis lyckligare när du gör något du tror du måste göra.

Fortsätt satsa, vill du verkligen något så ger du inte upp för att det inte går vägen första, andra eller ens tolfte gången du försöker!

Gör HP och ge järnet! Själv så ligger jag just nu på 0.9 och har hopp om att uppnå 1.8+ inom 3 Högskoleprov. Jag går också i 2:an Gy11! Det är bara att kämpa på!

Ta ett "sabbatsår" och fixa det du behöver för att bli antagen i Sverige.

Själv tog jag sex sabbatsår och ångrar ingenting.